Loshultsbranden
Få händelser i Loshults historia har blivit så omnämnda som Loshultsbranden.
Även om det var över 30 år sedan den inträffade när jag växte upp, så hade nästan alla vuxna något att berätta kring branden. Att den fortfarande var så central i folks medvetande kan bero på att det nästan årligen inträffade nya bränder längs med järnvägen när jag var liten.
Det var tisdagen den 12 juli 1921 som det utbröt en brand som kom att bli en av landets värsta skogsbränder.
Det var ett tåg på sträckan Kristianstad-Älmhult som antände banvallen strax söder om Loshults station. Loket nr 17, som var torveldat, satte enligt uppgift ofta eld när det var torrt i markerna. Militär hjälp rekvirerades redan på tisdagskvällen, men trots detta lyckades man inte begränsa eldens framfart.
Under onsdagen rasade den vidare mot Ållekulla, Fjärkulla, och mot Hököns samhälle som ansågs starkt hotat. Torsdagen den 14 juli kom att bli den stora katastrofdagen. Byn täcktes av aska och delar av befolkningen evakuerades med tåg. Dagen efter ändrade vinden riktning, en olycka för andra byar men Hökön räddades från elden.
Elden spred sig istället med våldsam
hastighet över Björnön, S:a Hulta, Svinön och in i Glimåkra socken. På
fredagen kunde man konstatera att inte mindre än 12 torp och gårdar, samt en
ladugård blivit lågornas rov. 55 personer hade blivit hemlösa. Av gårdarna låg
8 i Loshults socken. 34 personer bodde på dessa gårdar.
Gemensamt för alla gårdarna var att samtliga
byggnader brann ner till grunden. Lite kläder och sängkläder var i stort sett
vad som räddades. Branden krävde märkligt nog inga människoliv. Däremot
fick en del husdjur sätta livet till. Mest höns, får, ett par kalvar och någon
gris.
Branden drog fram över ett tolv kilometer långt
och två kilometer brett område. Det tog sedan flera veckor innan branden var
under kontroll. Helt släckt blev den inte förrän höstregnen kom. Långt fram
på hösten kunde man hitta ställen där det fortfarande pyrde i jorden.
Soldater från I 25 i släckningsarbete vid Loshultsbranden
Inom Loshults församling finns ett flertal torvmossar.
Eftersom torven är ett brännbart material, kan det både brinna och elden förflytta sig under marken, vilket gör bränderna synnerligen svårsläckta.
Än idag förekommer stora bränder i området. Senast var det en brand på Vakö myr i juli 1992, som även den fick stort utrymme i riksmedia.
Minne från Loshultsbranden. Inskriptionen är utförd den 24 juli 1921 av militärer från A 3 i Kristianstad, som deltog i släckningsarbetet