SOMMARLOV PÅ TORVMOSSEN
Ett antal sommarlov arbetade jag på Blackatorpsmossen. Arbetsuppgifterna bestod av att vända torven och sedan kupa den.
Torven användes vid sekelskiftet i stor utsträckning för uppvärmning av bostäder. Den användes även som strö i ladugårdsstallarna samt som att elda med på de ångdrivna lokomotiven. I dag är nog den huvudsakliga användningen planteringsjord och som jordförbättring.
Arbetet började på hösten med att skära ut torvstycken (ca 30 cm x 20cm x 10 cm) ur myren. Man skar ner till ett djup av ca 1 meter, så efter några år bildades stora breda diken. Torvstyckena lades ut på marken för att rinna av och torka. Detta var ett tungt arbete. Jag vet att far arbetade med att skära torv under en tid som bisyssla till lantbruket.
På våren (maj - juni) var det så dags att vända torven. Man satte ett torvstycke med långsidan nedåt och lutade den sedan mot ett annat torvstycke med kortsidan nedåt. På så sätt kom torven upp lite från marken och kunde börja torka.
Det var ett tungt arbete som frestade på ryggen. Man fick gå böjd mot marken hela dagen för att hantera de tunga och dyblöta torvstyckena. Jag var nog bara 13 - 14 år när jag började arbeta på mossen.
Jag vill inte påstå att det var detta arbete som förstörde min rygg, men det var ju definitivt olämpligt. Jag minns att redan efter att ha gått böjd i 5 minuter, var det omöjligt att räta på ryggen utan olidlig smärta. Detta gjorde att jag gick böjd och arbetade hela tiden tills det var dags för fika eller lunch. Man kunde se de andra som arbetade runtomkring att de gick böjda och jobbade i några minuter, sedan rätade de på ryggen och pausade en kort stund. Men det var omöjligt för mig.
När jag sedan 40 år sedan gick till sjukgymnast i Kristianstad, berättade han att det hade fann studier som visade på ovanligt mycket skador på rygg och leder hos personer som arbetat på mossar i norra Skåne och Småland. Tror som sagt inte att det var detta arbete som förstörde ryggen eftersom jag minns att jag redan tidigare hade problem med ryggen, när man fick hjälpa till hemma med att hacka (kupa) postatis. Med inte alltför ergonomiskt riktiga hackor gick man böjd framåt och hackade.
Åter till torvmossen. Arbetet med att vända torven pågick under ca två veckor, sedan blev det ett upphåll under någon månad medan torven torkade. Därefter var det dags att kupa torven.
Man lade då 5 - 6 torvstycken i en ring på marken. Sedan byggde man på uppåt med att lägga fler torvsycken ovanpå skarvarna. Man staplade torven uppåt till ca 2 meter. På så sätt kunde vinden komma till och torka torven ytterligare.
Detta var ett roligare arbete eftersom det var rörligare och man stod inte och arbetade i samma ställning hela tiden.
Om det hade varit en varm och torr sommar kunde man "skörda" torven redan i juli. Oftast blev det nog inte förrän i augusti. Det var också ett tungt arbete och eftersom jag inte var så gammal när jag började på mossen, fick jag bara vara med om det ett år. Jag var väl då kanske 15 - 16 år.
Man använde sig då av stora skottkärror (ca 2 meter breda) där man lastade torven från kuporna. Men det var tungt att köra kärrorna på den ojämna myren och ofta välte kärran och man fick lasta på den på nytt. Man körde torven fram till en liten järnväg som lagts ut på myren. Där lastade man av kärran på vagnar som drogs av ett litet disellok som sedan körde torven till fabriken.
Arbetet på mossen var självständigt men beroende av vädret. Den effektiva tiden man arbetade var nog bara ca tre veckor. Man arbetade på accord, d v s man fick betalt efter hur många löpmeter man hade klarat av att vända resp kupa. Jag minns att jag klarade mig länge på de pengarna jag tjänade under sommarveckorna.
Idag sker torvbrytningen helt maskinellt med
hjälp av stora maskiner som fräser upp torven. När den har fått torka lastas
den direkt i vagnar och körs till fabriken. Utan att mänskliga ryggar blivit förstörda.